Klockaregården i Torup

Klockaregården 2012

Klockaregården 2012 efter branden.

Nu börjar det bli dags att utse mottagare av Museiföreningens byggnadsvårdsdiplom 2013. Förra veckan var jag uppe i Torup och tittade på Klockaregården. Detta kan vara samhällets äldsta byggnad, från 1700-talet, delvis byggd av virke från den gamla kyrkan. Historian sitter bosktavligen i väggarna. Som underlag för tapeter och väggfärg sitter t.ex. gamla husförhörslängder och avlagda notpapper, troligen också från kyrkan.

För ungefär ett år sedan härjades byggnaden mycket olyckligt av en brand under pågående renoveringsarbeten. Mycket av det då utförda arbetet blev därmed ogjort, men nu står byggnaden återigen i alla sin prakt. Ett fantastiskt arbete är utfört och byggnaden är räddad.

Noterna skymtar fram bakom stänkmålningen.



Den gamla manbyggnaden har också fått en liten kompis,
ett förråd i precis samma stil, som ligger som en flygelbyggnad vid gårdsplanen.

Tilläggsisolering och risker

Jag var som representant för KMH  inbjuden till en seminariedag med workshop på Chalmers arkitektur i Göteborg angående tilläggsisolering och risker och möjligheter i kulturhistorisk bebyggelse, som gick av stapeln i torsdag 11 mars. För arrangemanget stod bl a Heidi Norrström, känd från KMH, som har detta som en del i sin  kommande avhandling. Det blev en mycket givande dag med bra föreläsningar och diskussioner i en lagom stor grupp (14 personer) med folk från olika discipliner; univerisitet-forskarvärlden, myndigheter, kulturmiljöarbetare, arkitekter och byggfolk. God mat och fika ingick därtill!

Ett grundläggande problem från bevarandehåll och även fastighetsekonomiskt är de krav som nya bygglagstiftningen ställer när det gäller energibesparing. Här likställs nämligen gamla hus med nyproducerat vad gäller energiåtgång. Enligt de undersökningar som gjorts på gamla hus som renoverats för att förbättras ur energisyfte, är man idag dock inte i närheten av de gränsvärde som ställts upp. Frågan är om det alls är möjligt?

På seminariet beskrevs metoder occh modeller för byggnadssimulering, d v s hur man kan beräkna energiåtgång utifrån olika scenarier och insatser. I ett gammalt hus är de svårare att göra beräkningar än i ett nytt där man byggt med moderna material och teknik. (Frågan är då var det  brister,  i metoden eller de gamla husen?). Vid renoveringar särskilt av större, komplexa byggnader är noggranna förundersökningar särskilt viktiga så att inte åtgärderna på sikt motverkar sitt syfte genom att bryta ned byggnaden i förtid, vilket har hänt vid energisparinsatser. Ofta märks inte negativa följder förränn efter 10-20 år.

Flerfamiljshuset som tilläggsisolerats med vacuumisolering. Huset är från 1930. Denna typ av landshövdingehus har träpanel utanpå nedersta våningens tegelstomme.
Foto: Familjebostäder, Göteborg




Det var intressant att ta dela av de tester av nya isoleringsmaterial som gjorts av ett par unga forskare på Chalmers. Ett material, vakuumisolering VIP, har testats i fullskalemiljö på ett landshövdingehus vid Mariaplan i Göteborg. Mätningar av fuktkvoter etc görs kontinuerligt. Materialet, som redan används som byggnadsisolering i bl a Tyskland, utvecklades från början för kylskåp och består av en kärna av kiselpulver (be mig inte utvecka det närmare..). Det levereras såsom aluminiumfolieklädda skivor, ca 1-2 cm tjocka i olka storlekar. (2 cm motsvarar 10 cm mineralull, dvs fem ggr så effektivt). Det väger heller inte mycket. Nackdelen är att plattorna är känsliga; de går inte att dela eller spikas, då punkteras de och får sämre egenskaper. De kräver också ett ramverk där man kan fästa dem mot en husfasad. För att undvika köldbryggor måste man isolera utanpå panelen i något annat material, som går att spika i. Härtill tillkommer en luftspalt bakom ytterpanelen. Det andra materialet som förevisades hette Aerogel och är liksom vacuumisolering ett kiselbaserat material. Det har främst använts i andra sammanhang såsom i rymddräkter och rörisolering i industrin. Det är ungefär 40% Fördelen med aorogel som husisoleringsmaterial är att det är flexibel. Det måste dock blandas med andra material (ren aerogel är mycket skör) Som ingrediens ikompositnmaterial  leveraras det i form av duk/väv ca 3-10 cm tjock. Man kan spika och klippa i det utan att  egenskaperna försämras. Man har också börjat använda det i putsbruk (exempel från Schweiz). Materialet är hydrofobiskt, dvs stöter bort fukt, men är samtidigt ångenomsläppligt! Sett till dess egenskaper kan man alltså se att det har stora fördelar vid t ex fasadisolering. Ingen extra isolering eller luftspalt verkar behövas.Det är vidare transparant och försök att använda det istället för glasfönster har gjorts men här kommer det rena materialets skörhet in och ställer till det. Materialet har mkt låg värmekonduktivitet, ung förmåga att leda värme, lägre än stillastående luft. Slutligen till nackdelen: Det är dyrt...Kommersiell användning i byggindustrin och större volymer är fortfarande i sin linda, men kan komma att förändras. (Verkade som att några företag i USA låg i startgroparna här).

Vi tittade slutligen lite på ett konkret exempel, kvarteret Måsen i Falkenberg, som ägs av FABO. Här finns fyra hyreshus uppförda 1945, som står inför rernovering med energisparåtgärder. Byggnaderna är med i bevarandeprogrammet.  De är i betongstomme som putsats. Olika åtgärder diskuterades. Går det att tilläggsisolera utan att förvanska? (Kanske som ett pilotprojekt med aerogelduk eller puts var vi flera som tänkte.) Andra åtgärder som diskuterades var fönsterbyte alt fönsterrenovering, isolera yttertak och tillföra solceller samt tapp-/avloppsvattenvärmeåtervinning.

Det här blev utförligare än jag trodde men ämnet engagerar! Det finns alla skäl att hålla sig ajour med nya teknikrön och förordningar. Samtidigt tror jag det är viktigt att dessa granskas utifrån och ur andra perspektiv, bl a ur kulturmiljönvårdens långsiktiga synsätt. Frågor som t ex dyker upp är ju livslängd och livscykelanalys kontra energiåtgång, de nya materialens hållbarhet och säkerhet etc. Man kan naturligtvis även ställa frågan om ny teknik ska lösa alla energibesparingsproblem, men det är en annan större diskussion.

Nästa seminarium ska hållas i på Kulturmiljö Halland längre fram i vår.

Tillbaka till 60-talet (2)

Mycket glädjande att Halmstads kyrkoförvaltning nu har dragit tillbaka ansökan om rivningslov för den gamla prästgården. Onekligen ett stort steg i rätt rikning. Fortfarande vill man dock riva den tillbyggda delen, oklart varför. Vi utgår från att hela den nuvarande byggnaden ska bevaras och at en projektering för varsam ombyggnad nu tas fram. Kulturmiljö Halland deltar gärna i denna process!

Internationella kvinnodagen

Idag stod en röd ros på skrivbordet hos alla damer på Kulturmiljö Halland. En anonym person stod för denna fantastisk värmande och glada överraskning. Tack!

Simhall vid simstadion i Varberg

Kulturmiljö Halland har fått ett uppdrag att titta på möjligheterna, eller omöjligheterna, med att bygga en simhall på platsen där dagens simstadion ligger i Varberg. Området är känsligt, vid strandpromanden, havet, stenbrottet, Fästningen, Platsarna och Rantzauklippan, och det finns en del att fundera på. Det är i alla fall positivt att Kulturmiljö Halland får vara med i processen på ett tidigt stadium, för att se på de kulturhistoriska värdena på platsen.
Fortsättning följer?!

Lottens i Knäred

 
Förra veckan gjorde jag en slutbesiktning av Lottens villa i Västralt i Knäred. Ett mycket sevärt besöksmål, som numera tas väl om hand av Knäreds Forskarring och hembygdsförening. Den vackra villan från 1909 ser ut som när de sista boende lämnade den, t.o.m. pelargonerna lever och frodas i fönstren.
Ett besök på Bollaltebygget föjde därpå, en av Hallands få bevarade helt kringbyggda gårdar, också den i Knäreds socken.